Möten som dödar en inombords
Det blir svårare och svårare för mig att vara med på möten som är för långa, ostrukturerade och med oklart syfte utan att lida.
Förr hade jag lättare att se sådana som en paus, nu ser jag livet rinna iväg.
Jag har jobbat som chef några år nu och anstränger mig för att inte skapa onödiga och dåliga möten, men ändå slarvar jag ofta med förberedelser och kallelser. Jag tenderar att glömma att det är just tider före ett möte som lägger grunden för hur bra det blir. Men det finns en sak som den kallande inte själv styr över: deltagarnas beteende. Ovidkommande saker, diskussioner som går i cirklar, prat för pratets skull.
Ett mål för mitt nästa arbetsår är att lägga extra kraft på att få varje möte att bli betydelsefullt och så kort som möjligt. Småprata kan man göra närsomhelst.