Sista morgonen i Berlin
Det är den här stunden jag vill fånga, strax efter klockan sju, då solen stretar sig upp i diset ovan taken, fåglar kvittrar från träden i den lilla kyrkogården intill och bara några få bilar kör på Hermannstraße.
Jag gör mina övningar på terrassen, armhävningar, knäböj och sit-ups. Fantiserar om grannarna, tänker på att jag ska jobba imorgon och på Coetzee. Jag har fortfarande inte läst honom men är utlovad storhet av min vän M. Han skickade ett utdrag på Instagram i går kväll.
Om en halvtimme är det dags att väcka barnen och börja packa. En liten stund till är den här stunden bara min.