Nyfiken

Jag minns första gången jag hörde ordet “adaptogen” – det var i en text om stresshantering, och jag fastnade direkt. Det lät nästan magiskt: örter som kan anpassa sig efter kroppens behov, som kan både lugna och pigga upp beroende på vad man behöver för stunden. Hur är det ens möjligt? Ju mer jag tänkte på det, desto mer nyfiken blev jag. Vad är det som gör en ört adaptogen? Hur kan samma växt verka på så olika sätt i olika människor – eller till och med i samma person vid olika tillfällen? Jag ville förstå mer, inte bara om vad de gör, utan också hur de fungerar.

Adaptogena örter är en särskild grupp växter som anses hjälpa kroppen att hantera stress, både fysisk, psykisk och emotionell. Vad som gör dem unika är deras förmåga att “anpassa” sig efter kroppens behov – därav namnet adaptogener, från latinets adaptare, att anpassa. Det betyder att de inte har en entydig, fixerad effekt som många vanliga läkemedel har, utan verkar balanserande. Om du till exempel är trött och nedstämd kan en adaptogen ört bidra till att höja energinivåerna och humöret. Men om du är överstimulerad och stressad kan samma ört istället verka lugnande och jordande. Det är den här dubbelriktade verkan som gör adaptogener så speciella.

För att en växt ska klassas som adaptogen behöver den uppfylla tre kriterier: den ska vara ospecifik (alltså kunna verka i hela kroppen snarare än på ett isolerat organ), den ska vara normaliserande (vilket innebär att den hjälper kroppen att återgå till balans oavsett om du är “för mycket” eller “för lite” av något), och den ska vara ofarlig och inte störa kroppens normala funktioner. Många av de adaptogena örterna har använts i århundraden inom traditionell kinesisk medicin och ayurveda.

En av de mest kända adaptogenerna är ashwagandha, en rot som har använts i tusentals år i Indien. Den är särskilt uppskattad för sin förmåga att minska ångest och stressnivåer, samtidigt som den kan öka uthållighet och fysisk prestation. Den verkar via det endokrina systemet, och påverkar särskilt binjurarna – de som styr vår stressrespons genom utsöndring av hormoner som kortisol och adrenalin.

Rhodiola rosea, eller rosenrot som den kallas på svenska, växer naturligt i kalla bergsområden som Sibirien och norra Skandinavien. Den används ofta för att förbättra mental uthållighet, koncentration och motståndskraft vid trötthet och stress. Rhodiola är ett bra exempel på en adaptogen som kan både pigga upp och samtidigt lugna ner, beroende på individens tillstånd.

Schisandra är en bärväxt från Kina och Ryssland vars frukter kallas “de fem smakernas bär” eftersom de innehåller alla grundsmaker: surt, salt, sött, bittert och kryddigt. Inom traditionell kinesisk medicin sägs schisandra stärka livsenergin och förbättra både fysisk uthållighet och mental skärpa. Den används också ofta för att skydda levern, vilket också visar hur adaptogener kan verka skyddande på cellnivå – inte bara som stämningsförbättrare utan även som antioxidanter och immunstärkare.

En annan välkänd adaptogen är ginseng, särskilt panax ginseng från Korea. Den har länge setts som en övergripande stärkande rot, använd för att öka energi, förbättra immunförsvaret och även libido. Ginseng kan dock vara ganska stark och är inte alltid lämplig för alla – vissa kan till exempel känna sig överstimulerade av den, särskilt om man redan är stressad eller har högt blodtryck. Det här visar också att även om adaptogener anses säkra i grunden, så påverkas deras effekt också av individens konstitution, dosering och användningssätt.

Det fascinerande med adaptogener är just hur de verkar modulera kroppens reaktioner. De påverkar bland annat hypotalamus–hypofys–binjure-axeln (HPA-axeln), som är en central del i kroppens stressystem. De kan också påverka neurotransmittorer som serotonin, dopamin och GABA, vilket gör att de kan påverka både humör och kognitiva funktioner. Den här anpassande effekten tros bero på att adaptogener inte “tvingar” kroppen i en viss riktning, utan snarare skapar utrymme för balans. De fungerar lite som en termostat – känner av vad som behövs, och reglerar därefter.

Det är inte alltid lätt att förklara exakt hur det går till rent biokemiskt, eftersom adaptogener sällan har en enda aktiv komponent. De består ofta av en komplex blandning av ämnen som verkar i samverkan: glykosider, saponiner, flavonoider och andra växtämnen som tillsammans kan ha en samlad, synergetisk effekt. Forskning pågår fortfarande för att kartlägga alla mekanismer, men intresset är stort eftersom adaptogener verkar erbjuda ett sätt att stötta kroppen på ett skonsamt och naturligt sätt, utan att blockera kroppens egna processer.

Om jag skulle spekulera lite fritt i hur adaptogener fungerar rent biokemiskt, så tror jag att nyckeln ligger i deras sätt att påverka flera system samtidigt, snarare än att ha en enskild och direkt verkan som till exempel ett läkemedel gör. Det är som att de jobbar med kroppens egna signalsystem snarare än att ta över dem. Många adaptogener verkar ha en slags moduleringseffekt på HPA-axeln, alltså samspelet mellan hypotalamus, hypofysen och binjurarna – vårt inbyggda stressregleringssystem. De kanske inte stänger av stressresponsen, men de gör den mer finjusterad, mindre reaktiv, mer “på riktigt” balanserad.

Sen finns det mycket som pekar på att adaptogener också påverkar cellernas energiproduktion och mitokondriernas funktion. Det kanske är där en del av energihöjningen kommer ifrån – att cellerna faktiskt blir bättre på att skapa och använda energi. Vissa växtämnen i adaptogener verkar dessutom ha antioxidantiska och antiinflammatoriska effekter, vilket kan bidra till att minska den låggradiga inflammation som ofta följer med långvarig stress.

En annan intressant aspekt är att adaptogener innehåller komplexa föreningar som saponiner, flavonoider och lignaner. Det är inte alltid en enda molekyl som gör jobbet, utan snarare ett samspel mellan flera bioaktiva ämnen. Det kanske är därför deras effekt kan kännas mer “intelligent” eller situationsanpassad – för att kroppen själv väljer vilka signalsystem den vill plocka upp just då.

Det känns också rimligt att många adaptogener påverkar neurotransmittorer, särskilt sådana som serotonin, dopamin och GABA. Det skulle kunna förklara varför vissa örter gör att man känner sig mer fokuserad och klar i huvudet, medan andra snarare hjälper en att varva ner och sova bättre. Kanske sker det via påverkan på receptorer i hjärnan eller genom att reglera enzymer som styr nedbrytningen av signalsubstanser.

Så även om vi inte vet allt än, är min känsla att adaptogener snarare “pratar med” kroppen än “styr den”, och det är den kommunikationen – mellan växtens ämnen och kroppens egna signalsystem – som skapar den där flexibla, balanserande effekten.

När man använder adaptogener är det viktigt att lyssna på kroppen. De fungerar bäst som en del av en större livsstilsförändring, tillsammans med bra sömn, näringsrik mat, fysisk aktivitet och återhämtning. Effekten kan vara subtil i början, men ofta djupverkande över tid. För vissa märks en skillnad redan efter några dagar, medan andra upplever förändringar efter några veckor. Det är också vanligt att man växlar mellan olika adaptogener beroende på säsong, humör eller belastning.