Platser

Det börjar med ljudet av vågor som möter en långsträckt sandremsa, så ljus att den nästan glittrar i solen. Stranden ligger skyddad, som i en bukt där vattnet rullar in i långsamma rörelser, knappt störda av vind. Här är havet kristallklart, en plats där sikten under ytan sträcker sig långt och fiskar syns tydligt mot den ljusa bottnen. Känslan är nästan overklig – som att vandra in i ett vykort.

Fig Tree Bay på Cyperns sydöstra kust har länge lockat resenärer som söker stillhet, men också enkel tillgång till bekvämligheter. Det lilla centrumet i närheten är präglat av ett lugnt semesterliv där strandpromenader, caféer och små butiker samsas i ett område som är lätt att ta sig runt till fots. Trots sin popularitet har platsen lyckats bevara en balanserad rytm där inget känns överdrivet eller påträngande. Här rör man sig långsamt, kanske med en kall dryck i handen eller en handduk över axeln efter ännu ett dopp i det ljumma vattnet.

Namnet kommer från ett ensamt fikonträd som en gång växte här, en levande detalj i ett annars kargt landskap som i dag är välordnat men fortfarande bär spår av sin enkla historia. I horisonten syns ibland små båtar som guppar lätt och längre ut ligger den lilla ön strax utanför stranden – ett populärt mål för dem som vill snorkla eller bara simma ut för att vila på klipporna och se tillbaka mot kusten.

Under högsäsong sjuder det av liv, men ljudnivån stiger aldrig över det behagliga. Det är en plats där barnfamiljer, äldre par och yngre resenärer alla verkar hitta sin egen rytm. Vattensporter finns för den som söker aktivitet, men lika många väljer att bara ligga stilla och följa molnens rörelser. Kanske lockar det att ta en paus i skuggan under ett parasoll, eller att stanna kvar till skymningen när stranden töms och ljuset blir mjukare.

I närheten finns möjligheten att göra korta utflykter, bland annat till det mer livliga Protaras eller till nationalparken Kap Greco där landskapet förändras och havet slår hårdare mot klipporna. Men det är inte ovanligt att man återvänder, nästan av vana, till samma plats på stranden. Något med enkelheten, renheten och den lilla skalan gör att många väljer att återkomma år efter år.

Matkulturen i området kring stranden har formats av både tradition och turism, men grunden vilar fortfarande på det cypriotiska kökets enkla och smakrika rötter. Flera tavernor och små restauranger ligger inom gångavstånd, ofta med uteserveringar där borden står tätt och samtalen blandas med doften av grillat kött, färska örter och havets sälta. Det är inte ovanligt att en måltid börjar med en tallrik meze – en rad små rätter där oliver, hummus, halloumi och fyllda vinblad får sällskap av grillade grönsaker, skaldjur och lamm i olika former. Smakerna är milda men distinkta, och ofta är det enkelheten i tillagningen som bär upp helheten.

Färsk fisk är lätt att hitta, fångad samma dag och serverad med citron och lite olivolja. I de små bagerierna säljs söta bakverk, ofta med honung och nötter, som passar efter en lång dag i solen. På vissa ställen erbjuds också rätter med influenser från Mellanöstern och Grekland – ett naturligt arv från Cyperns geografiska och historiska läge mellan kontinenterna. Det finns även modernare restauranger, ibland med internationell meny, men de lokala alternativen tenderar att dra till sig både invånare och besökare som söker något äkta och jordnära.

Under lågsäsong förändras tempot. Stranden töms på turister och ett lugn lägger sig över området. Många av verksamheterna anpassar sina öppettider, men det finns fortfarande platser där man kan slå sig ner, lyssna på havet och få en kopp starkt kaffe. Vädret är ofta milt långt in på hösten och åter tidigt på våren, vilket gör platsen idealisk även utanför sommarmånaderna. Då blir det lättare att få kontakt med lokalbefolkningen, vars vardag under högsäsong ofta sker i bakgrunden av semesterlivet.

Det finns också något i hur ljuset faller över havet dessa svalare månader – mindre skarpt, mer blått, med längre skuggor. Det förstärker känslan av att platsen har flera lager. Det är inte bara en vacker strand, utan också en plats där tiden kan sakta in på riktigt.

Längs den östra delen av Cypern vilar ett landskap som burit på mänsklig närvaro i tusentals år, och även om det i dag är semesterlivet som dominerar kuststräckan, finns spår av äldre tider bara några steg bort från strandlinjen. Området kring bukten har genom historien legat nära viktiga handelsvägar, och rester av bosättningar från antiken har påträffats i regionen. Den närliggande staden Paralimni och byarna inåt landet bär fortfarande drag av ett äldre, jordnära liv där jordbruk och fiske länge utgjorde grunden för människors försörjning.

Naturen här är lågmäld men påtaglig. Det torra inlandet bryts av olivlundar, låga buskar och fält som under våren exploderar i blommor. Den kustnära vegetationen är tålig och anpassad till hetta och torka. Många av växterna har medicinska eller kulinariska användningsområden och utgör en del av den traditionella kunskapen som lever kvar bland de äldre generationerna. Det ensamma fikonträdet som gav stranden dess namn är inte längre det enda i området, men symboliken lever kvar – det representerar något rotat, något som stått emot förändring.

Söder om stranden reser sig klipporna kring Kap Greco, där landskapet blir vildare. Här möter man kalkstensformationer som formats av havet under årtusenden, grottor som kan utforskas både från land och vatten, och stigar som leder genom låg växtlighet till utsiktsplatser där man ser hela kusten breda ut sig. Det är ett område som skyddas som nationalpark, och som erbjuder en annan sorts stillhet – en mer orörd, nästan rå sådan. Många väljer att vandra här i gryning eller skymning, när solen färgar stenarna i gult och rött.