Hemliga smultronställen i och runt Parga
Att komma till Parga känns lite som att kliva in i en fickversion av det grekiska drömlandskapet, där vardagsljud dämpas av havets rytm och kullerstensgränder drar dig med på långsamma kvällspromenader. Mitt i allt det som redan är vackert finns dessutom små pärlor som ligger och väntar på den som letar lite vid sidan av de självklara valen.
När man lämnar den livliga strandpromenaden bakom sig och följer vägen västerut öppnar landskapet upp sig mot de mjuka kurvorna som leder till Sarakiniko Beach. Det är en sådan plats där tiden verkar bromsa in och havet får en helt annan färg än i stan. Vattnet ligger nästan spegelblankt vissa dagar, och ljudet av småsten som rullar i strandkanten är ett slags lågmält soundtrack som gör det svårt att inte stanna längre än man tänkt. En bit närmare Parga, gömd mellan klippor och grönska, ligger lilla Piso Krioneri. Den är så nära centrum att det känns som att man knappt förtjänar lugnet den bjuder på, men just därför blir kontrasten så speciell. Hit går man när man vill bada utan att lämna byn, men ändå känna att man har hittat något eget.
Skulle du längta efter en stranddag med mer liv men fortfarande med den där breda, sköna känslan snarare än trängsel, så ligger Valtos Beach som en lång halvmåne nedanför det venetianska fortet. Det är ett ställe som är populärt, absolut, men så stort att det alltid går att hitta sin egen vrå. Ljudet av vindsurfare som fångar vinden och små strandbarer som öppnar upp för långa, soliga pauser gör stranden charmig på sitt sätt.
När solen börjar sjunka och det är dags att äta dyker ännu fler smultronställen upp. Uppe på sluttningen ovanför Valtos ligger Andreas Taverna, ett ställe som känns mer som att kliva in i någons hem än en restaurang. Doften av långlagat lamm och grillad citron blandas med utsikten över bukten och fortet som tänds upp när mörkret faller. Det är matlagning som inte försöker vara något annat än den är, och just därför blir den speciell. Nere vid vattnet väntar sedan Baros, en av de där hamnkrogarna som lyckas behålla sin personlighet trots sitt perfekta läge. Den vinröda byggnaden lyser upp mot hamnens speglande vatten, och stämningen är lika mycket en del av upplevelsen som maten.
Det fina med Parga är att boendet vävs in i vardagen på ett sätt som gör att du aldrig riktigt känner dig avskild från byn. Många små, familjedrivna hotell – från enkla pensionat till eleganta boutiquealternativ – ligger utspridda längs backarna och gränderna. Du vaknar ofta till ljudet av mopeder som puttrar förbi, kyrkklockor som slår eller ett tyst sus från trädgårdar där citronträden fortfarande bär frukt. Ett sådant boende blir mindre ett “hotell” och mer en del av själva platsen, något som gör Parga ovanligt lätt att förälska sig i.
För den som vill lämna havet för en stund finns underverk inne i landet. Acheron River är ett av de mest magiska utflyktsmålen, en flod som känns nästan mytisk i sin stillhet. Vattnet är kallt, klart och smaragdgrönt och kantas av tät grönska. Att vandra längs eller i floden ger en helt annan sorts energi än en dag på stranden, lite som att världen växlar till en svalare tonart för ett ögonblick.
Och tillbaka i Parga kan du låta benen föra dig uppför gränderna bakom hamnen. Ju högre du kommer, desto mer breder utsikten ut sig – pastellfärgade hus med terrakottatak, små balkonger med tvätt som fladdrar i vinden, olivträdens silvergröna blad som rör sig mjukt under eftermiddagssolen. Det är sådana promenader som får en att sakta ner och bara gå vidare för att se vad som gömmer sig runt nästa hörn.
Om du letar efter tavernor som verkligen sätter stämningen i Parga så finns det tre sorters upplevelser som nästan alltid fastnar i minnet: de med utsikten som tar andan ur dig, de där du sitter så nära havet att vågorna viskar under bordet och de där du kliver rakt in i en familjs vardagsrum.
För den första sorten är det svårt att slå Andreas Taverna. Den ligger uppe i sluttningen ovanför Valtos, som om någon placerat den där bara för att du ska få se solen gå ner över hela bukten. Terrassen är lite som en balkong ut mot havet och kvällsljuset spiller över borden på ett sätt som gör varje enkel rätt att kännas som något större. Här uppe tystnar allt annat runtomkring och du får en av de där klassiska Parga-stunderna när du bara sitter och stirrar ut över tak, vatten och himmel i mjuka färger. Det är romantiskt utan att försöka och genuint utan att bli ansträngt.
Vill du hellre sitta precis vid havet, nästan så att du kan doppa tårna i vattnet om du sträcker dig nog långt, då är Baros det perfekta alternativet. Den vinröda fasaden står som en liten fyr i hamnen och borden ute vid kajen ligger så nära vattnet att båtarna glider förbi bara några meter bort. Det är en plats där kvällarna känns oändliga, där sorlet från strandpromenaden blandas med kluckandet från havet och där maten smakar lite bättre just för att du hör havets rytm genom hela måltiden. Det är avslappnat men ändå elegant, ett sådant ställe där man alltid sitter kvar längre än man tänkt.
Och så finns det de där tavernorna som inte behöver utsikt eller hav för att vara magiska, eftersom stämningen bär allt. Sakis är en sådan plats. Bord på trottoaren, blå detaljer, familjen i köket och den där känslan av att allt är på riktigt. Det är här du får rätter som smakar hemlagat, serverade med små skratt, lite improvisation och ett glas ouzo som någon ställer fram “för att det är trevligt”. Det är en kväll som känns mer som att du blivit hembjuden än att du sitter på restaurang, och det är just det som gör den så speciell.