Hågkomster
Det var en gång en som sa,
att var gång du drömmer,
glömmer du det fläktande regnet.
Min vän har runda kanter,
och är lugn som en grottmålning.
Min vän är bara barnet –
så späd och så rädd,
så feg och så ful.
Min vän, kom hem, kom rätt igen.
Bli allt du är,
och lämna det hängandes kvar,
jämnt och beständigt – alltid blitt.
En kall morgon förestår,
när jag här inväntar en ny dager.
Min vän möter mig i hallen -
mitt hjärta skuttar och förfaller.