Språkspel

Det må ske att jag lyckas,
en sen dag,
men övriga nätter andas jag kort,
hör dammets surr i rummet,
och i tomrummet närmast mig,
omkring och i mig.
Grått och mänskligt surr,
runt träd och torn -
inga moln väger så.

Kanske, och det måste,
men för stunden,
och för dagarna som väller över och förbi mig,
krävs för det en absolut trötthet.

Kanske när dagarna klär mig,
kan jag evigt vara vänd mot världen.